Helgens tävling – upp och ner

Hela året har ju varit en fantastisk framgångssaga för mig och Sani. Flera Placeringar och bara ngt enstaka resultat under 60 procent under våren. En riktig utveckling. Oron över inomhussäsongen kom över mig och nog kände jag mig lite uppgiven när jag i slutet av oktober red i staffanstorp, LB (!) och LA på 65 och 63%. sani var spänd och allt kändes hopplöst. Förra helgen red jag i sydslätten LA:4 och MSV C:1 men 65 och 64 %, fortfarande spänd men mycket mer kontrollerbar och fick dessutom 7:or på vårs öppnor. Jag var ganska nöjd efter den tävlingen. Igår bar det av till skabersjö för att starta MSV C:2 och MSV B:2. Andra MSV B starten för mig och Sani och jag var spänd på hur det skulle gå med kandaret och byterna. Skulle hon vara för spänd för att lyssna alls på mig? Skulle hon vara helt ojämn i kontakten som hon ibland blir när jag blir för hård i handen på kandaret? Skulle vi ens gå förbi domarbordet?

Första klassen gick ganska bra. Hon spände till lite men gick sedan, på slutet tittade hon varken på domare eller publik utan vi var i vår bubbla och gjorde vår grej, en riktigt härlig känsla och trotts en spänd upptagning från ökad skrit kände jag att det här måste iaf vara 60%. Så blev det dock inte. En ganska hård bedömning kan jag tycka och vi fick 58,9%. Nog för att hon var lite öppen ibland men hon gjorde alla saker. Det vi ska jobba vidare med i detta programmet är definitivt galoppdelen och den förvända galoppen på serpentinbåge ner i ett enkelt byte – skitsvårt!

Jag laddade om till andra klassen. Kände ändå att jag var ödd med att jag lyckats lotsa henne runt banan utan massa spökerier som det brukar vara. Isydslätten ballade det ju ur lite i slutet av MSV-programmt, om vi säger så… På framridningen var hon först lite ”glappig” på kanderat men jag fick en riktigt, riktigt bra känsla efter en stund och allt satt: länkning,ar, byten, fattningar. jag fokuserade mycket på just fattningarna och galoppen eftersom det är byterna som är nytt för oss. Sådär i efterhand skulle jag kanske ha ridit lite mer skolor i trav och verkligen samlat henne ännu lite mer i traven innan jag gick in på banan.

Väl inne på banan tittade hon återigen lite, vid publiken denna gången, men jag höll min plan och  red lugnt vidare. Tog en galoppökning och sedan bar det iväg. Hon var mycket mer avspänd i denna klassen, inte riktigt så som jag ville ha henne men mer fokuserad på uppgiften! Travprogrammet flöt ganska bra, skritten lika så. Upptagningen var även i detta programmet spänd men fattningen och första vilten gck bra. Därefter är det ett enkelt byte och när jag hade saktat av till skritt slarvade jag med att ställa om ordentligt och det blev en massa strul ut ur det enkla bytet. Där tappade jag fokus helt, glömde nästa galoppvolt, red tillbaka med en slarvig väg och gjorde en slarvig volt för att avsluta med att sabba det första bytet helt. Jag var helt otajmad och det blev ett riktigt uruselt byte där hon var mil efter bak. HELT mitt fel alltihop! Så himla klantigt… Andra bytet var lite markbundet men fint och galoppökningen helt ok. Summan av allt blev katastrofprocenten 56,2% med 3:a på enkla bytet och på bytet i språnget (med koeff. 2….) plus min felridning. Det svider! Jag var ändå riktigt riktigt nöjd med hur jag kunde rida henne på banan och framförallt över utvecklingen som skett från tävlingen för ett par veckor sedan i staffanstorp.

Jag tröstar mig men datt hade jag inte klantat till det så fasligt i MSV B:n och vi hade sat bytet och enkla bytet (vilket vi är FULLT kapabla till) hade vi landat på minst 61% i MSV B:n. Jag behöver helt enkelt mer rutin nu när det inte bara handlar om att få Sani att gå förbi domarbordet 😉 Det var faktiskt en fantastisk känsla att det som spökat de sensate, säkert, 4 åren har börjat släppa!

Så nu förbereder vi oss för vår nya stora utmaning: Helgens meeting i Åstorp där vi ska starta 4 klasser vara två är MSV B-klasser! Spännande, spännande 😀

12005934_820030044760993_1625418455_o